Mot Diglipur 6/3

Vi startar tidigt Fernado,helena och jag.Vi känner oss inte riktigt 100 %
säkra på att få våra biljetter,men har fått löften att våra bungalows ska
finnas kvar i två timmar åt oss om vi misslyckas.Kan ju vara bra att
gardera i bland. en får bra platser i kön till biljetterna.Det är riktigt
lustigt, träffar en Fransman som är där bara för att se hur illa det är i
biljettkön,han har hört vissa ryckten. Även ett annat par är där tidigt
och väntar på försäljningen av biljetter till Port Blair.Den startar inte
för än om två timmar,även dom förklarar att dom nåtts av rykten om hur
illa det ska vara.Ett Japanskt par ska också köpa biljetter,till Long
island.Men får besked att det inte går, så dom följer oss mot Rangat.Den
"svältfödde" polisen är också på plats och bevakar sina mutpengar.Efter en
och en halv timme mellanlandar vi på,gissa vad, jo Long island!Japanerna
glada och hoppar av där.Jag tänker på grabbarna som fick negativt besked i
sex dagar innan dom betalade till "tjock" polisen.Dom hade bara behövt
hoppa på båten med biljett till Rangat,så hade allt fixat sej.För när jag
frågar en ur besättningen säger han att dom går in till Long island varje
dag.Inte lätt med info när man har med korrupta tjänstemän att göra *lol*
Inte annars heller.Innan ankomsten till Rangat har vi fyra olika besked om
vad som gäller för att ta oss till bussen.Allt från att vi kan gå några
hundra meter till att vi måste fixa en dyr Jeep. Får på landbacken
erbjudande om en delade Jeep till bra pris.Visar sej att flera förslag var
rätt.För när vi sitter på bussen passerar vi rätt nära platsen vi anlöpte
hamn,dvs. gångavstånd.Men då hade det bilvit ståplats på den nu VÄLDIGT
fulla bussen.Var lite gränsfall för ståplats i alla fall.Jag fick lite
nytta av min "utbildning" i Kina på hur man hanterar köer och buss
påstigning,lyckas till och med markera platser åt Fernado och
Helena.Fernado är lite upprörd över hur köerna fungerar,eller rättare sagt
inte fungerar.Men det är bra att han får öva.I slutet på deras resa ska
dom ju åka runt i Kina och då måste man vara på topp när det gäller köer
:o)Det blir bussbyte i Mayabunder och nya chanser att praktisera
busspåstigning. Väldig skönt att slippa stå i bussen på dom slingriga
smala vägarna.Väl framme i Diglipur är jag nästan så långt norr ut på
Andaman som utlänningar tillåts komma.Det finns några öar lite norr ut som
hör till Myanmar (Burma)Får kolla stränderna i morgon,för efter 13h resa
är det kolsvart.Det får bli mat,dusch och sova.