Takrestaurangernas Udaipur

Jag har aldrig tidigare sett en sådan koncentration av takrestauranger som här i Udaipur. Alla restauranger verkar vara belägna på ett tak. Jag väljer det stället som påstår sej vara det högst belägna. Det går inte att klaga på utsikten över sjön, även om vattenståndet är lågt den här tiden på året. Det vita slottet ute på ön är numer ett lyxigt hotell. Man får inte komma ut dit utan bokning. Man kan boka bord i restaurangen, men man måste visst betala notan i förväg för att få komma med båten dit ut, lite överdrivet kan man tycka :o) Man ser även stads slottet som sticker upp högre än övriga byggnader på bild nummer två och tre.

Fortsättning Tiger safari

Fick avsluta förra inlägget lite tvärt för att checka ut. Så här såg snik varianten på transport i parken ut, som sagt inte mitt val. Nu hjälpte inte det den här gången. Då fick jag ändå åka på några småvägar som egentligen ej är tillgängliga för safari. Hade ju plats jeepen så en "ranger"fick åka med mot att vi fick prova tigerlyckan där. Men inte ens det hjälpte. Hjorten på förra bilden är en Samhar och en stor hane kan väga upp till 250 kg. Två hanar rök ihop för att prova styrkan inför parningstiden. Såg även krokodil, mungo, apor, chital (en annan hjort) och massor av olika fåglar, bland annat örn och påfågel. Träffade senare en man från Spanien som stött på en Tiger utanför nationalparken när han vandrade för att kika på fåglar. Lite skärrad var han. Men vem skulle inte vara det efter ett sådant möte =)

Tiger safari

Upp tidigt för att åka på Tiger safari. Man kan åka i någon sorts buss utan tak bland en massa andra. Men risken att se Tiger då är nog minimal. Jag hörde hur dom lät där dom for fram. Man kan även betala för alla sex platserna och få en egen Jeep. Enda alternativet om det inte finns någon att dela med. Några dagar tidigare hade min förare varit med om att se en Tiger som dödade och åt upp en Leopard. Måste vara VÄLDIGT ovanligt att få se. Hade ingen tur med Tiger den här gången. En massa andra djur blev det. Antar att man inte kan lyckas varje gång. Hade ju turen att se två Tigrar sist jag försökte.

Trög vår där hemma

Jag får information om att våren tvekar hemma i Sverige. Får väl gå till något tempel här nere och göra en väderbeställning. Vet inte hur snabbt en sån verkar.Siktar på att få riktig värme där hemma till 5/4. Kan det duga:o) ?

Hawa Mahal från insidan

Här satt kvinnorna så dom säkert och bekvämt kunde studera vad som hände utanför.

Jaipur den rosa staden

Så har vi då 10 000kr frågan. Varför kallas den så. För att så många kor som heter Rosa vandrar på gatorna här. Nej det fattar ju alla att korna här inte heter Rosa, hur Indiskt låter det på en skala mellan 1 och 100? Det var 1863 som staden målades rosa inför ett besök av Prins Albert. Hawa Mahal på bilden byggdes så att slottsdamerna skulle ha en sval plats att betrakta stadslivet, där finns 152 fönster på byggnaden.

3 tecken på att man varit i Indien tillräckligt länge

1 Man får äntligen in te, mjölk, socker separat och häller i massor av mjölk och socker innan man själv hinner fatta vad som händer. 2 När man faktiskt kan välja västerlänsk toa ändå väljer asiatisk, man behöver ju inte fundera över vilka sjukdomar som finns på sitsen. 3 Man funderar inte längre över om det är riktigt rätt att en äldre man sliter vid pedalerna för att cyckla en till järnvägs stationen. Kanske jag ger det en tanke i alla fall :o) Den tänkta bilden på min transport blev nog kass, på grund av ett gupp. Men sånt är livet.

Gränsen till Pakistan

Åkte på en tur till gränsen mellan Pakistan och Indien för att uppleva den "match"som "spelas"där varje kväll när flaggorna ska halas. Det är som en stor folkfest med fulla läktare. Som utlänning hamnade jag på VIP läktaren. Folk dasar sjunger och skriker. Så sätte "tävlingen"igång. På båda sidor har man en person som ska skrika komandon längre och högre än han på andra sidan. Sedan marsheras det så att fötterna är över huvudhöjd. Gäller att sparka högst men gå fortast i alla fall. Påninner om Monte Phytons funny walks *lol* Folket jublar, skriker sitt stöd och klappar händer. Man öppnar grindarna så att dom båda sidorna kan mötas i sin "tuppdans. Allt avslutas med att flaggorna halas och man marsherar åt var sitt håll. Det hela känns lite overkligt. Men det är väl bättre än om dom skulle kriga :o) Indien vinner i alla fall publik matchen, uppskattar att det är tio gånger fler på Indiska sidan. Känns inte som risken för krig är överhängande när man befinner sej här.

Golden Tempel Amritsar

Visst är det vacker Shikernas heligaste tempel. Men dom enorma massorna av folk gör det lite svårt att njuta riktigt som man skulle vilja. Jag kommer att bo i anslutning till templet i natt. Man får mat också, men det lämnar jag åt pilgrimmerna. Alla besökare får stanna en natt här. Känner att jag saknar lite djupare kunskap om Shikernas religion. Många verkar se till att alltid behåll en liten kniv på sej även när dom badar i det heliga vattnet. Får läsa på lite när jag kommer hem. Jag vet i alla fall att dom bara har en gud. Sen har dom 10 Gurus eller? *lol* En av dom byggde vattetanken med det heliga vattnet som nu omger templet. Trädet gurun vilade under då finns fortfarande kvar.

Tibets exil regering och naturen i området

Här finns alla funktioner för en regering i exil. Såg även radiostation och

deparment of justice och en hel del andra regeringsfunktioner. Tvivlar dock på att Kina släpper Tibet fritt igen och västvärden är minst sagt flata . Inte ens när en turist för några år sedan råkade filma Kinesiska soldater som sköt munkar och barn på väg över gränsen till Nepal, hördes någon högljudd kritik. Man möter hela tiden tibetanska munkar. Antar att många är här för att studera dom gamla texterna på biblioteket. Där finns även översättningar till många andra språk av gamla texter. Man kan bli medlem och få tillgång till dom för en liten slant. Här uppe på högre höjd med lite kärvare klimat är även aporna lite mer välklädda =) Att se apor i barrträd känns även det lite konstigt. Antar att det skulle kunna leva apor i Sverige. Känner föresten några som med övertygelse hävdar att så redan är fallet, även om dom inte pratar om några med svans *lol* Det är verkligen vacker natur, många tar längre och kortare vandringar i området både med och utan guide.

Dalai Lamas hemtrakter

Befinner mej nu där Dalai Lama har sin exil regering installerad sedan han
flydde 1959. Han vågade inte längre stanna i Tibet i fruktan för att
Kineserna skulle döda honom och dom andra ledarna av Tibet. Dom hade ju
redan dödat ca 1,2 miljoner tibetaner. Det råder lite förvirring kring
vart han egentligen bor. Vissa säger Dharamsala andra McLeod Ganj. Båda är
lika rätt eller fel beroende på hur petig man är. Det är ca 4000m mellan
dessa platser fågelvägen och Dalai Lamas högkvarter ligger någon stans
mitt emellan i Gangchen Kyishong. Där finns också det bibliotek med
uråldriga Tibetanska texter som räddades från att brännas av dom kinesiska
"befriarna". Det uppskattas att 60 % av dom gamla texterna brändes av dom
kinesiska soldaterna. Här finns också Tibetanska statens orakel i klostret Nechung. I natt vräkte regnet ner och åskan mullrade. Bebyggelsen klättrar uppför branterna med vacker utsikt ner över dalgångarna. Medan bergstopparna är snöklädda. Trodde inte att jag skulle få uppleva snö i Indien på den här resan.

Färdkost på resan mot Dalai Lama

I Indien är resande och ätande ihopkopplat. Många börjar äta direkt dom kliver på tåget. På resan mot Dharamsala mötte jag ett gäng som nog slog alla rekord så här långt. Dom hade 2 lådor mat och åt friskt av redan från start. Men dom stod nästan i givakt när några poliser var inne i tåget och sökte igenom alla deras lådor och väskor. Hoppas att det inte är för kallt uppe hos Dalai Lama när jag kommer fram, det är ju nästan på 2000m höjd och jag kommer från heta öknen utan varma kläder. Får dra på allt jag har och göra det till en snabbvisit om våren inte riktigt kopplat grepp där. Men man får chansa lite i bland för att hinna med mer "spaning"

Jodhpur i gryningen

Befinner mej i Joadhpur, den blå staden. Den kallas så för att många hus är målade i den färgen. Jag är lite öm i rumpan efter 3 dar på kamel. Antar att jag borde vara lite trött efter 3 dar på kamel sedan direkt på natt tåget hit, men det känns bra. Kanske påverkats av att en tjej från Holland gissade min ålder till 26 år. Nu törs man inte låta någon gissa åldern någonsin igen *lol* Här är den "gammla staden" omgärdad av en 10 km lång mur med 8 ingångar. På toppen av en 125 m hög bergsknalle ligger det imponerande fortet. Det ägs än i dag av Maharajan av Jodhpur. Detta är verkligen något att se.Jag tillbringar 3h med att vandra runt här, man har en väldigt bra digital guide (hörlurar) som ingår i priset.

Jaisalmer med kamelsafari

På väg till Jaisalmer träffar jag ett udda resesällskap, två tjejer i 20-årsålsern från Belgien och en Engeslsk kvinna på 66 som bor i Kanada. Dom väntade in en kille från Tyskland som hamnat i en filminspelning i Jodhpur som Engelsk soldat.(med en av Indiens mest kännda skådespelare i filmen , alla som fick höra talas om det var oerhört imponerade). Efter att utforskat Jasialmir med fort och gränder fulla av handlare i 2 dagar och att jag fått vila lite efter 6 nätter på resande fot åker vi alla 5 tillsammans ut på kamelsafari i 3 dagar. Vår guide hade för övrigt vunnit det årliga kamel racet i år och kamelen han vann på var med. Vi hade fantastiska dagar på våra kameler. Vi sov under bar himmel på sanddyner. Fick uppleva sandstorm och fick se hur fort ett proffs rider kamel. Vi besökte även några små byar. I en av dom fick vi veta att av dom 500 kor som fanns för 4 år sedan, levde nu bara 50. Det är 4,5 år sedan dom fick några riktiga monsunregn. Hoppas verligen att dom får det i år.

Här behöver ingen spela apa

Trots Delhis storlek, med en befolkning på över 13 miljoner, så stöter jag på dom här krabaterna inne på järnvägsstationen. Dom har bytt till storstads djungeln :o) Men nu är det resan till Rajasthan som gäller, så jag tar farväl av Delhi med aporna och hoppar på natt tåget mot nya äventyr.

Mot minaretens topp

Den största mosken i Indien finns här i Delhi Jama Masjid. Här får 25 000 personer plats på innergården. Man får komma in om man tar av skorna och är rätt klädd. Dvs. inga kortbyxor. Jag som inte har "kjolen" med (den har blivit lite badhanduk nämligen, använder så sällan kjol) :o) Men jag får mot en slant låna en "kjol" så det löser sej.Mot ytterligare en slant får man klättra upp till toppen av den ena av dom två 40 m höga minareterna och få lite utsikt över Delhi. Så uppåt bär det. Lite mörkt och trångt att mötas i den smala trappan är det. Utsikten är ok, lite dis eller kanske smogg. Men det får man nog förvänt sej i en stad som Delhi. Det gör att hettan inte är så tryckande. Eller så är det resan 220 mil snett upp genom Indien som fört mej bort från värsta värmen.

Röda Fortet i Delhi

Fortet från 1648 i sandsten är alldeles för stort att få med hela på en bild. Man märker att fortet är ett "måste" för alla som rest hit för att uppleva Delhi. Det är fullt med turister och alla typer av folk som lever på turisterna. På marknads området i närheten säljs allt och lite till. Ljud och dofter blandas till den upplevelse Delhi är.

Sopsortering

Man vet inte riktigt hur man ska ta det när man i veckor utan framgång söktefter någon stans att slänga sitt skräp.Framför allt plast, men till slut ofta tvingats göra som alla andra, slänga i diket.Det finns en gräns för hur många tomma plastflaskor man släpar runt på, även om man värnar naturen. Så står man där med ett bananskal och blir lite glad över att se en papperskorg.Då har dom helt otroligt nog någon sorts sopsortering.Jag konstaterar snopet att det inte är helt lätt att göra rätt när man reser i Indien *lol*

Ankomst till Chennai

När vi närmar oss Chennai kommer lotsen ombord för att ta oss in sista biten.Allt flyter på bra.Bussar möter upp och tar oss direkt till centralstationen.Jag sätter mej ner på kontoret för utländska turisters biljettbokning, för att i lugn och ro kika lite på internet innan jag slutligt spikar fortsatta rutten.Slutar med att hälften av tiden går åt till att förklara för ovana turister hur det hela funkar.Damen som sköter bokningarna är mer än nöjd med hjälpen.Hon ser lite besviken ut när jag bestämt mej och förklar att det inte är någon stress, hon ska vara kvar där till två.Men jag ska träffa Fernando och Helena för lunch, så jag stannar inte till två :o).Men jag får direkt komma fram och boka biljett.Trots att jag sitter längst bak i lokalen med min dator.Planen är att prova kamelsafari i Jaisalmer innan jag reser vidare till Amritsar om det inte är för hett i öknen alltså.

Sista vyn över Andaman

Så är man på skeppet igen.Det är samma båt som på vägen hit.Vilket är bra,ska vara det bästa av skeppen som trafikerar Andaman / Nicobar. En av dom som var med på resan hit är även med på den här resan. Avresan är normalt ca:2h efter tidtabell,1h bättre än resan hit i så fall =) Hälsokontrollen var till och med snabbare och smidigare än sist.Blev hämtad av någon som hade koll på resande utlänningar.Fick gå förbi hela kön direkt fram till "frisk stämpeln* klart, frisk nu också *lol*

Statschefens bil

När första statschefen i Indiens historia skulle komma till Andaman / Nicobar på besök.Inköptes en bil från England, så att transporten i Port Blair skulle kunna ske ståndsmässigt.Så många vägar fanns inte, men ändå *lol* Efter besöket ska den ha använts som tjänstebil åt guvernören.För 16 år sedan köptes den av nuvarande ägaren.Han vill dock inte sälja denna Plymouth från 1952.Jag har frågat :o)

Holi på Andaman Nicobar

Tänk er Thailänska nyåret kombinerat med massor av neonfärg. Då ha ni en bra ide om vad Holi är.Indierna vuxna som barn firar glatt Holi med att blöta ner och färga in allt och alla.Efter som jag är på väg att lämna Havelock vill jag inte riskera att få fullt med färg på alla kläder,packningen och i kameran. Ferando och Helena stack ut näsan i 30 sekunder men återvände raskt.Ser senare många som också är helt indränkt i färg.Men då är alla mina saker instuvade innanför regnskydd och jag klädd i badbygxor för färden till hamnen.Klarar mej utan infärgning,men många på båten ser väldigt färgglada ut *lol* Känns lite tråkigt resa från dessa härliga öar och palmklädda sandstränder.Även om man fått uppleva ordentliga träningspass i tålamod :o) Men så är det ofta i Indien.Kontrasterna är många och stora. Nu blir det skepp till Chennai igen. Amritsar Sikhernas heliga stad, Tigersafari och evetuellt Kamelsafari i Rajasthan väntar. Naturligtvis finns Jaipur, Jodhpur och Udaipur med på listan. Härligt att ha nya äventyr framför sej på resan.

Ordningsföljd

Verkar som om inlägget Havelock hamnat lite fel.Det ska vara efter byråkrati inlägget.Har inte tid att jaga funktion för att flytta det, om nu någon sådan finns.Men det är nog inga problem för vakna läsare :o)

Biljetter

Efter 2h i kö är biljetterna slut både till Niel och Havelock.Jag pratar med ett befäl på båten som ska gå till Havelock,får löfte om 3 biljetter.Men vid avgång är det så många som knuffas och trängs att ingen extra får åka med.Åter till köerna igen.Jag fixar hotell medan Helena o Fernando köar.När jag kommer åter till bokningskontoret skickar chefen för bokningen en kvinna att hämta mej.Han visar att han öppnar en kö för bara utlänningar.Han viftar väl på mej för att jag varit inne 3 gånger på hans kontor och kollat olika uppgifter.Störde en gång när han spelade spel på datorn och tre medhjälpare tittade på.Hårt jobb det där med att hålla i åt en som inte gör något :o) Jag ropar dit Helena som köar med formulären.Först i egen kö.Naturligtvis strejkar skrivaren,man lär sej tålamod i Indien :o) Vi har nu i alla fall biljetter ut till Havelock och returen inför avresa från Andaman fixat.PS Såg några grupper av ursprungsbefolkning på resan till Port Blair.Dom verkar leva sina egna liv,inga kläder tex. Men det är omöjligt att egentligen veta vad som sker genom att se lite genom ett bussfönster.Dom lever i reservat som dagligen har genomfartstrafik av bussar och andra fordon och måste få en konstig bild av oss andra utanför den egna stammen.

Havelock

Under båtresan mot Havelock träffar jag ett Italienskt par som sagt upp
sej från sina jobb och nu är ute och reser runt i världen några år.Dom
började resa 2006 och räknar inte med att vara åter i Italien före
2010.Kan man verkligen bara säga upp sej från ett bra jobb och ge sej ut i
världen på det viset!? * lol * Havelock ger verkligen en avslappnad
känsla.Klarblått vatten och vita stränder.I bland känns det lite som att
vara på ett vykort.Men jag måste ta det lugnt över helgen och försöka
kurerara en envis förkylning jag drog på mej under båtfärden till
Andaman.Lite jobbigt att inte kunna andas riktigt när man ska sova.Men med
en bok och min hängmatta under palmerna ska väl det kunna gå bra.Man måste
ju ha helgledigt någon gång :o)

Från Kalipur

Vi lämnar Kalipur beach tidigt i gryningen.Soluppgången ger vackra färger på himelen.Direktbussen mot Port Blair är FULLBOKAD,viket betyder att bussar kan bil fulla i Indien ,hade jag ingen aning om.”lol”Vi tar nästa buss som bara går 30 minuter senare.Den är garanterat inte fullbokad,inte ens när 30 personer står i gången är den full.Stanna och ta upp fler är det som gäller.Vi har sittplats så det är OK.Vad värre är diselfiltret går sönder och vi läker disel.Vi blir stående i ca 2h innan servicebilen dyker upp.Faktiskt lite förvånad att dom har en rullande verkstad med två mekaniker här.Men det är väl ett måste på dom här vägarna.Eller kanske Tata som övar inför sin debut i Formel 1 i år.Vem hade trott det,Tata ska slåss med Ferrari och dom andra om Formel 1 titeln i år OTROLIGT.Båten vi skulle ta från Rangat har naturligtvis redan åkt när vi några timmar sena anländer,så det blir en natt här.I morgon blir det buss till Port Blair(ingen båt i morgon).Vi kommer bla.att åka konvoj genom områden som ursprungsbefolkningen bor i.Ska bli lite spännande.Även om jag läst en del rätt otrevliga saker om hur Indierna hanterar dessa passager.Hoppas att det inte är på det viset fortfarande.

Mot Diglipur 6/3

Vi startar tidigt Fernado,helena och jag.Vi känner oss inte riktigt 100 %
säkra på att få våra biljetter,men har fått löften att våra bungalows ska
finnas kvar i två timmar åt oss om vi misslyckas.Kan ju vara bra att
gardera i bland. en får bra platser i kön till biljetterna.Det är riktigt
lustigt, träffar en Fransman som är där bara för att se hur illa det är i
biljettkön,han har hört vissa ryckten. Även ett annat par är där tidigt
och väntar på försäljningen av biljetter till Port Blair.Den startar inte
för än om två timmar,även dom förklarar att dom nåtts av rykten om hur
illa det ska vara.Ett Japanskt par ska också köpa biljetter,till Long
island.Men får besked att det inte går, så dom följer oss mot Rangat.Den
"svältfödde" polisen är också på plats och bevakar sina mutpengar.Efter en
och en halv timme mellanlandar vi på,gissa vad, jo Long island!Japanerna
glada och hoppar av där.Jag tänker på grabbarna som fick negativt besked i
sex dagar innan dom betalade till "tjock" polisen.Dom hade bara behövt
hoppa på båten med biljett till Rangat,så hade allt fixat sej.För när jag
frågar en ur besättningen säger han att dom går in till Long island varje
dag.Inte lätt med info när man har med korrupta tjänstemän att göra *lol*
Inte annars heller.Innan ankomsten till Rangat har vi fyra olika besked om
vad som gäller för att ta oss till bussen.Allt från att vi kan gå några
hundra meter till att vi måste fixa en dyr Jeep. Får på landbacken
erbjudande om en delade Jeep till bra pris.Visar sej att flera förslag var
rätt.För när vi sitter på bussen passerar vi rätt nära platsen vi anlöpte
hamn,dvs. gångavstånd.Men då hade det bilvit ståplats på den nu VÄLDIGT
fulla bussen.Var lite gränsfall för ståplats i alla fall.Jag fick lite
nytta av min "utbildning" i Kina på hur man hanterar köer och buss
påstigning,lyckas till och med markera platser åt Fernado och
Helena.Fernado är lite upprörd över hur köerna fungerar,eller rättare sagt
inte fungerar.Men det är bra att han får öva.I slutet på deras resa ska
dom ju åka runt i Kina och då måste man vara på topp när det gäller köer
:o)Det blir bussbyte i Mayabunder och nya chanser att praktisera
busspåstigning. Väldig skönt att slippa stå i bussen på dom slingriga
smala vägarna.Väl framme i Diglipur är jag nästan så långt norr ut på
Andaman som utlänningar tillåts komma.Det finns några öar lite norr ut som
hör till Myanmar (Burma)Får kolla stränderna i morgon,för efter 13h resa
är det kolsvart.Det får bli mat,dusch och sova.

Snorkla

På Elefant beach är snorklingen väldigt bra.Hit kommer även "turbåtar"med
folk som vill snorkla och andra som håller på med sin PADI dykutbildning,
efter som det finns rev på grunt vatten.Ser en hel del olika fiskar och en
stor bläckfisk.Får även tillfälle att simma i en lång stund med en stor
havssköldpadda.I en hålighet ser jag även vad jag tror är en
skorpionfisk,som namnet indikerar är dom rätt giftiga,så jag vill inte
vara allt för närgången utan simfenor till hjälp att kontrollera
avvdriften i vågorna.Här finns det möjlighet att uppleva en hel del olika
koraller också.Jag simmar runt med snorkel och cyklop och tar en hel del
bilder på livet under vattenytan.

Elefant beach

Efter att sysselsatt oss i någora timmar med att försöka få fram
information om transporter runt öarna i Andaman,åkaer jag och mina
Italienska vänner mot Elefant beach.Bara att hoppa av bussen innan man når
den vackra beach nr.7 och gå 40 min i djungeln.Pratar på bussen med en
kille från USA som jag träffat tidigare om tider och dagar för olika båtar
och alla västerlänningar på bussen får öron större än elefanter och kommer
med frågor.Information här är verkligen hårdvaluta,speciellt om det kan
tänkas var riktig information *lol* Informationen vi har om Elefant beach
visar sej sakna delen om att man måste vada genom mangrove träsket sista
biten till stranden.Inte så illa som det ser ut på bilden och när vi gick
tillbaks så var dett ebb och lätt vandring.